Igår var det mamma träff och vi njöt verkligen av det fina vädret som vi blev bjudna på igår. 

 

På förmiddagen var jag och Märta på Överby och träffade min vän Emma, där jag fick köpt lite tunna byxor till Märta på H&M, samt en kofta från Cubus och ett strandtält från Beginners och självklart även solkräm till henne (med 50 i faktor).
Den testade jag igår, när vi skulle till Sandra och Emma, smörjde in armarna, då hon hade kortärmad klänning på sig och även ansiktet, pannan och öronen. 

Verkar som hon fixade den, har inte sett några utslag på henne, så jag tror att huden klarade av det. 
SÅ den kommer vi använda oss av i sommar och nästa sommar och troligtvis sommaren där på (, dom är ju stora och tar ju aldrig slut, nästan).

 

Men Mammaträffen, var super mysigt, god mat, mycket skratt och härliga samtalsämnen. 
VI pratade om förlossningarna från ett helt annat perspektiv än tidigare. Hur vi upplevde dom, vad vi saknade och hur det kändes mentalt. 

Jag sa att jag är avundsjukt på dom som hann vara med mentalt i alla skeden, dom som hann att förstå vad som skedde, eftersom min förlossning gick så grymt fort, hon var ju född på 30 minuter, efter det att jag var fullt öppen. 

Kom ju in till sjukhuset, och var 8-9 cm öppen i undersökningsrummet och när jag var på förlossningsrummet var jag 10 cm öppen. Hon var ju ute på 45 minuter från det att jag gick inom för dörrarna till Förlossningen NÄL. 
Men överlag är jag ändå nöjd med förlossningen. Jag kände värkarna och allt hemma, jag visste vad som skedde, men jag trodde ALDRIG att jag hade öppnat mig hemma, eftersom vattnet inte hade gått, som jag märkt, men det hade gått tydligen (antingen vid ett toabesök eller så hade det sipprat lite hela tiden). 
Jag trodde ju bara det var förvärkar och sammandragningarna jag kände, så som man ska känna innan man ringer, men när jag fattade att jag hade öppnat mig helt på "egen hand" och själv hemma, så kände jag mig lite stressad, jag ville egentligen veta om vad smärtan var för något, för jag var inte direkt förberedd på att hon skulle komma ut SÅ FORT, men jag säger som jag sa till mammorna, att jag är grymt nöjd med min förlossning ändå, trotts ALLA komplikationer och ALLA OCH GROVA BRISTNINGAR JAG FICK i underlivet och ändtarmen. 

 

Sedan pratade vi lite om våra män, deras relation till barnen och alla har märkt det att barnen blir hur glada som helst när papporna kommer hem och deras ögon är bara till dem. Vilket är hur underbart som helst och så det ska vara. Det är så skönt att se att dom ser och förstår vem som är föräldrar till dom och vilka dom älskar mest. 

 

Vi gick ut till parken, då Sandra och Emma bor i ett gammalt regementshus i stan, så har dom förmånen att ha en jätte park som trädgård, där tog vi kaffe och frukt med grädde och ALLA fem barnen SOV SAMTIDIGT, första och sista gången antagligen. =) Såg så mysigt ut. 

 

Nästa träff blir antagligen en promenad i Trollhättan, med frukost först och sedan promenad och avslutas med lunch på något mysigt ställe.