Jag har haft ont och inte kunnat vara mamma på riktigt.  Men den har varit bra i den bemärkelse att vi har fått ha pappa/sambon hemma hela dagarna och hjälpt till med lek och skötsel av barnen, då det inte har funkat själv för mig pga smärtorna/kramperna runt levern och buken.  

Men barnen har blivit lidande med en trött och grinig mamma. Men är ju inte konstigt att jag öronen heller med tanke på hur jävla ont det gör vissa stunder. 

Sedan har även morbror/lillebror åkt utomlands,  är borta i 3-4 månader och vi hann ej ses och säga Hejdå, dels för jag har haft ont och dels för han haft massa att göra innan resan. 

Jag kommer sakna honom mycket mer denna resa han gör än dom tidigare gångerna han varit borta. 

Min lillebror har blivit en person jag verkligen uppskattar och trivs med. Han har blivit en kanon morbror till mina tjejer. En sådan person som dom förhoppningsvis kan anförtro sig till och som stöttar dom genom livets svåra och krokiga vägar. 

Sedan har jag även fått en sträckt ryggmuskel då jag går lite konstigt pga buk+lever smärtan. 

Så jag hoppas den skiten är borta tills imorgon.  

Imorgon ska jag till sjukgymnasten på näl för min bäckenbotten. Vi ska diskutera Tens (strömbehandling på musklerna i slidan).

Spännande. 

Här är ett härligt kort på Märta sedan fredags efter en timme med snölek och bollsparkande. 

Idag på kvällen bygde hon med klossar. Staplade 8/9stycken på höjd. 

(När man är 2-2,5 år ska man kunna det enligt normerna). 

Märta är 16 månader. 

Hon kan inte varken prata eller peka på ting/personer/kroppsdelar. Men hon kan sparka boll (normerna säger 2-3år, gå upp i trappor med ett ben på varje steg (normerna säger 2-3 år) och bygga höga torn med klossarna som sagt var. Hon kan ju massa mer saker. Men det var dessa jag kom på just nu som hon ligger före med, nedan hon ligger efter i tal och ting-förståelse. Visst har hon ett bra ordförståelse på vissa saker, som matdax, "gå och sätt dig", "gå ut, hämta nappen, klappa Iris" osv. Det där vanliga vi säger till henne och gör med henne. Men det där talet kommer nog komma sent. Jag bar 3 år när jag började och Patrik va över 2 år. Så det är ju genetiska sent. Men vi båda var tidiga med det motoriska. Så det har ju speglat av sig på henne.