Igår var det mamma träff, i Brålanda, hos mamma Lina och bebisen Stella. 
Jag och Märta var försenade hemifrån, sedan hade vi glömt nappen hemma, så fick åka in till ICA i Brålanda, för att panik köpa en napp, dom hade inte MAM, utan bara ESKA, men iaf deras retro nappar, som har raka "sugar", så det funkade helt okej, men den var lite liten tyckte hon, men det fick gå, bättre än ingen kom hon fram till tror jag. 
Först tog vi en promenad, efter mina nästan 20 minuter försening. 
Gick 4,5 km, runt om i Brålanda, förbi Kinas mammas jobb och hälsade på henne och deras nya präst (, hon jobbade på pastoratet). 

När vi kom hem till Lina igen, så blev det lite OS tittande, såg dom sista fem minutrarna i tjejernas hockey mot OSA, hann att se att dom kommer spela för bromsmedaljen. Vilket är jätte roligt, då dom verkligen är duktiga och spelar sina matcher. 

Sedan vart det där vardagliga pratet, om bebis under fika stunden. Som bestod av kaffe och hembakad semla. 
Jätte gott och mysigt som vanligt. 
Vi pratade lite om hur sjukt det är med storlekar, att en 68 kan vara för stor i ett märke, medans nästa plagg i samma märke, är jätte stort. 
Pratade lite om min bvc sköterska, hur värdelös hon är, samt att jag nu fått bytt, så får vi se om hon är något bättre, ska dit nästa måndag, får vi se då. 

Vi pratade även om vårt missfall och jag fick ett stort stöd från mina underbara mammor, känns så skönt att ha dom. Dom undrade verkligen om jag mådde bra, om jag hade ont, var ledsen eller var nedstämd. Jag känner verkligen att jag har hittat vänner för livet, i dessa mammor, visst, vi är väldigt olika, men ändå personer som jag anförtror mig till, personer jag känner jag kan prata med, om det mesta. 

Men kändes skönt att dom stöttar mig och finns för mig. Helt underbara mammor och helt underbara personer. 

Sedan rullade vår ända kille för första gången från rygg till mage. och vi alla missade det, såg bara att han låg på mage, utan att vara det minsta berörd av det. 
Märta blev nog lite avis på dom andra, som rör sig så mycket, så hon försökte, med all sin kraft att vända runt hon med, men hon kom bara till sidan och där kände hon nog att hon låg rätt bra. 
Så skönt, man känner verkligen inte att man måste få sina bebisar till att göra något för den andra gör det, eller känna att ens barn är sen i utvecklingen för den andra gör det redan, för dom är så individuella, lärt sig så olika saker och är duktiga på olika ting, kan massor som bebis 1 inte lärt sig och tvärt om. 

Nästa träff är hos Kina och Alice. 
Sedan har vi planerat in en träff med våra respektive, "Mamma, Pappa, barn träff" i slutet av mars. ska bli roligt, med middag och mys.